CFD “Contract for Differences”


CFD “Contract for Differences” eller marginalkontrakt, tillhör en av de nyare typerna av finansiella instrument. Det introducerades på Stockholmsbörsen först år 2007 och vad som lockar investeraren är kontraktets möjlighet att skapa stor avkastning på relativt liten insats. Samtidigt innebär hög avkastning hög risk.

CFD-kontrakt tecknas även ofta i syfte att skydda en underliggande tillgång mot värdeförändringar.
Detta benämns hedging. För att förstå hur CFD-kontrakt fungerar behöver vi därmed till att börja med reda ut begreppen hedging och finansiella instrument.

Vad är hedging?

Huvudsyftet med en hedgingstrategi är att skydda sig mot ogynsamma prisutvecklingar som minskar värdet på sin investering. Tänk såhär: det är vår och du äger en glasskiosk. Du är orolig att det kommer att bli en regnig sommar vilket skulle innebära att glassförsäljningen, och därmed glasskioskens lönsamhet, skulle sjunka rejält. Kiosken, tillgången, vill du därför skydda mot denna värdeförlust. Därför börjar du även sälja paraplyer i din kiosk. På det sättet har du skyddat (hedgat) dig mot risken för regn och därmed inkomstbortfall.

Samma typ av “skyddsstrategi” sker på värdepappersmarknaden. När det gäller CFD-kontrakt handlar det om att skydda finansiella tillgångar och vad som hedgas är inte kiosker utan olika typer av finansiella instrument såsom aktier, derivat och terminsavtal.

Finansiella instrument


Derivat

Det finns många typer av finansiella instrument och ett populärt sådant att handla med är derivat. Derivatets värde uppkommer ur (“deriveras ifrån”) en annan tillgångs prisutveckling. Ett populärt derivatinstrument är råvaror; här bestäms alltså värdet på instrumentet utifrån ett visst råmaterial, såsom olja eller guld. Ett annat exempel är valutor, där värdet avgörs utifrån valutakursförändringar. En tredje typ av derivat är optioner.


Optioner

En option är ett kontrakt som ingås av två parter där part 1 kommer att vara skyldig att köpa alternativt sälja något, till exempel en aktie, till part 2. Viktigt att observera är att part 2 här kommer ha rätt att, men inte vara skyldig att sälja (eller köpa). Med andra ord är part 2 den som sitter inne på den mest fördelaktiga positionen eftersom denne har möjligheten att ta beslut om den denna ska utnyttja sin rätt, beroende på hur värdet på det finansiella instrumentet utvecklas. Denna “fördel” kommer dock med ett pris, part 2 betalar för att köpa denna rättighet från part 1. Köppris benämns “premium” och är alltså en ersättning till part 1 för den risk som denne exponeras emot. Beakta detta exempel:

Adam investerar i en option som ger honom rätt att om ett år köpa 1000 aktier från Bertil för 3 kr per aktie.
Bertils aktier blir då det underliggande finansiella instrumentet från vilka optionens värde bestäms. Bertil, som är den som säljer optionen till Adam är utfärdare av optionskontraktet medan Adam är innehavare. Det finansiella instrumentet som skapats i och med denna transaktion är en kontraktuell rättighet för Adam att köpa Bertils aktier till det bestämda köppriset på 3 kr. Om aktiekursen ett år senare ligger på 4 kr/aktie, är det lönsamt för Adam utnyttja sin rätt att köpa från Bertil till det förutbestämda priset på 3 kr/aktie.

Hittills har vi behandlat finansiella instrument som ger den ena parten rätt att, men ej skyldighet, att utnyttja sin rätt att köpa eller sälja. Det finns dock andra typer av optionsliknande avtal där båda parter är skyldiga till slutförande. Detta gäller bland annat forwards och futures.


Terminskontrakt (futures och forwards)

Precis som optioner bestäms värdet på futures av en underliggande tillgång, och syftet är även här att någon gång i framtiden sälja (köpa) till ett förutbestämt (“future”) pris. Till skillnad från optioner så är dock båda parterna av ett futureskontrakt skyldiga att sälja respektive köpa.

Handel med futures sker via neutrala och professionella mellanhänder, exempelvis banker. En fördel med att handla via en mellanhand är naturligtvis att man som avtalspart garanteras att kontraktet fullföljs. En nackdel blir dock att kontrakten blir tämligen standardiserade. Man har inte så stor möjlighet att anpassa dem efter sina specifika behov rörande slutdatum, kurser och så vidare. För de parter som vill kunna ingå mer skräddarsydda futureskontrakt finns forwards som alternativ. Dessa skapar, precis som futures, en skyldighet för båda parter att sälja respektive köpa till ett förutbestämt pris vid ett visst datum. Forwardkontrakt ingås utan inblandning av finansiella institutioner och de två parterna har därmed i större utsträckning möjlighet att komma överens om bestämmelserna i kontraktet sinsemellan. En betydande konsekvens av att skippa mellanhänderna är samtidigt att det är de enskilda parterna som bär risken att motparten i framtiden inte skulle kunna fullfölja avtalet.

En annan viktig skillnad mellan futures- och forwardskontrakt är att medan forwardskontraktet har ett bestämt nyttjandedatum kan futureskontrakt brukas före slutdatumet. Den köpande parten i ett futureskontrakt kanske rentav aldrig hade intentionen att faktiskt köpa den underliggande tillgången vid utgångsdatumet. Köparen kanske istället ville sitta på möjligheten att sälja själva futureskontraktet vidare och på det sättet göra en profit.

Även om det alltså finns viktiga skillnader mellan futures och forwards benämns båda som “terminskontrakt” på svenska.

CFD-kontrakt

Precis som futures har CFD-kontrakt inget bestämt nyttjandedatum. En betydande skillnad mot futures är dock att har CFD-kontrakt inte heller har något satt slutdatum och därmed inget bestämt slutpris. I och med den oändliga löptiden sker aldrig någon fysisk överlåtelse/ägarbyte av den underliggande tillgången som kontraktet är knutet till. Man säger därför att CFD-kontrakt är syntetiska. Investerar du i ett CFD-kontrakt där den underliggande tillgången är koppar, kommer du trots det aldrig erhålla någon koppar i slutändan. CFD-kontrakt ingås alltså enbart för att erhålla eller betala kontraktets värdeförändring från tidpunkten för avtalstecknandet.

CFD-kontraktets specifika risker och payoff

En betydande skillnad mellan CFD-kontrakt och konventionella terminer är att de förra ofta kräver en avsevärt mindre initial insats. CFD-kontrakt öppnar därmed upp möjligheten även för mindre bemedlade investerare att börja bedriva handel. Man behöver bara ha en marginell (oftast mellan 1-10%) andel av det totala värdet man vill satsa. Resten, mellanskillnaden, betalas av din aktiemäklare. För denna “tjänst” tar mäklaren ut en ersättning. Därför benämns CFD-kontrakt ibland som “handel med mellanskillnader”. Ligger minimikravet för ett visst CFD-kontrakt på låt säga 5%, behöver investeraren alltså enbart inneha 5000 kr för att kunna erhålla ett innehav på 100000 kr. Den låga initiala insatsen kan ge investeraren en rejäl avkastning genom hävstångseffekt. Det går därmed att göra stora vinster genom CFD-trading relativt mot vad man investerat. Samtidigt innebär det en stor risk, då man också riskerar att skuldsätta sig rejält vid en ogynnsam värdeutveckling eftersom man i och med hävstångseffekten riskerar att skuldsätta sig rejält mycket mer än det man initialt investerat.

Det är denna hävstångseffekt som är den frästa anledningen till att (mer riskbenägna) tradare väljer CFD-kontrakt framför att investera direkt i den underliggande tillgången, såsom aktier. Även om både aktier och CFD-kontrakt inte har något satt slutdatum, samt att CFD-kontraktens värde rör sig lika mycket som den underliggande aktiens, ges du alltså en större hävstångseffekt som CFD-innehavare. Eftersom du dock inte äger bolagsaktierna knutna till kontraktet, innehar du ingen rösträtt i bolaget i fråga. Detta kan vara en viktig parameter att beakta, ifall du vill engagera dig i företaget.

För att skydda sig mot alltför stora skulder finns möjligheten till så kallad “stop-loss” vilket innebär att du som investerare faktiskt sätter ett slutdatum på ditt CFD-kontrakt och därmed ges möjlighet att avsluta en eventuellt negativ värdetrend. I vissa fall utgår dock en avgift för denna tjänst och det handlar i så fall om en garanterad stop-loss.

Ytterligare en skillnad mellan CFD-kontrakt och terminskontrakt är finansieringskostnaden. Medan lånekostnaden terminskontrakt redan är inbakat i slutpriset måste du som innehavare av CFD-kontrakt betala låneränta under hela innehavstiden. Som säljare av CFD-kontrakt erhåller du på motsvarande vis ränta, eftersom du tekniskt sett lånar ut pengar.

Hur börja handla med CFD:er?

Är du själv intresserad av att börja trada med CFD-kontrakt och undrar hur du ska komma igång? Det finns flera olika seriösa handelsplatser att välja mellan där Plus500 och Markets tillhör bland de större och mest globala.
För att göra dig bekant med CFD-handel kan du på de flesta av dessa plattformar simulera en investering, med låtsatspengar, och på det sättet introduceras till denna typ av trading.


> Jämför CFD-mäklare här

Beskattning av CFD-kontrakt

I laglig mening är CFD-kontrakt, trots skillnaderna som beskrivits ovan, närmast att betrakta som terminskontrakt. Därmed gäller samma skatteregler för CFD-innehav som för terminer. Med andra ord ska de kapitalvinster, kapitalförluster, samt ränteintäkter och -kostnader som varje specifikt CFD-avtal gett upphov till, deklareras och beskattas.