Börspsykologi


När du spekulerar på börsen interagerar du direkt och indirekt med oändligt många andra aktörer som besitter olika preferenser, kunskaper och strategier. Det enda som förenar er är drömmen om att göra klipp. Men börsen och värdepappershandeln är till syvende och sist i hög grad ett nollsummespel där din renderade vinst uppstår på bekostnad av någon annans förlust.

Kanske kan en ökad förståelse för vad som driver marknaden hjälpa dig i dina framtida investeringsbeslut?
Denna artikel kommer kartlägga hur investerare tenderar att tänka och agera i allmänhet men även illustrera hur marknaden agerar under extrema situationer som börskrascher och finansbubblor.

Fundamentalt värde

I finanssammanhang talar man om att företag har ett fundamentalt värde (fundamental value). Detta “verkliga” värde baseras ofta på nyckeltal från årsredovisningar, försäljningssiffror, branschtillväxt och så vidare. Rent krasst kan man säga att företagets verkliga värde är det uppskattade nuvärdet av de framtida pengar företaget kommer generera till sina ägare och till långivare. Genom en fundamental value-analys kan investeraren estimera detta värde och göra en bedömning om aktien utifrån det uppskattade värdet är undervärderad och alltså lönsam att investera i eller ej.

Om marknaden vore effektiv, det vill säga om investerare tog rationella och välinformerade beslut utifrån fakta och “riktiga” siffror skulle ett företagsvärde och därmed dess aktiekurs på börsen, vara precis lika med dess fundamentala värde. Teorin, eller snarare illusionen, om en sådan marknad är den vida spridda effektiva marknadshypotesen.

Effektiva marknadsteorin

Definitionen av en effektiv marknad är att aktiepriser svarar direkt och korrekt på ny information såsom nysläppta årsboksslut. Ett annat antagande är att alla aktörer är lika välinformerade. Synen på om och i så fall i vilken grad marknaden är effektiv, råder det delade meningar om. På en effektiv marknad är all tillgänglig data och fakta om företaget i hög utsträckning reflekterat i marknadspriserna och all ny företagsinformation som uppfattas som relevant av investerare (“perceived value relevance”) omedelbart kommer påverka aktiekurserna adekvat. Den empiriska forskningen som gjorts rörande detta visar dock på att marknaden i verkligheten är tämligen ineffektiv och att investerare i många fall agerar ytterst irrationellt.

Aktiepriser har till exempel en tendens att sjunka rejält både en lång tid innan men också efter negativa nyheter om företag släppts. Man kallar denna tendens för “drift över tid”. Dessa fenomen går stick i stäv med den effektiva marknadshypotesens antagande om omedelbara marknadsreaktioner.

Vidare borde det vara tämligen uppenbart att alla investerare är olika väl insatta, vilket alltså också talar emot den effektiva marknadsteorin. Om alla tradare vore lika välinformerade skulle det inte finnas både säljare och köpare av samma aktie eftersom hela marknaden skulle värderat aktien lika högt (och korrekt!)

Hur kan du tjäna pengar på en ineffektiv marknad?

En kontroversiell men i många kretsar väl accepterad strategi för att göra klipp genom att utnyttja marknadens ineffektivitet är Haugens Golden Opportunity-strategi. Upphovsmannen hävdar att marknaden tenderar att överskatta den framtida lönsamheten hos historiskt lönsamma företag, samtidigt som den tenderar att underskatta den framtida lönsamheten hos idag olönsamma företag. Haugen argumenterar för att på bara ett par år kommer företags lönsamhet i en bransch konvergera och nå ett slags “branschmedel”. De idag överpresterande företagen kommer därmed mötas av minskad lönsamhet på grund av konkurrens (företag pressar priser för att konkurrera om kunderna) samtidigt som de underpresterande företagen kommer kunna öka sin lönsamhet eftersom de absolut mest olönsamma företagen kommer gå i konkurs och på det viset öka lönsamheten för de övriga aktörerna.

Utifrån detta perspektiv kommer de idag lönsamma företagen tradas till omotiverat höga aktiepriser medan de idag olönsamma företagen kommer vara omotiverat billiga. Genom att därför sälja av aktier i din portfölj som historiskt presterat bra för att istället investera i idag olönsamma bolag kommer du kunna tjäna pengar, menar Haugen.

Finns det belägg för detta påstående? Rent empiriskt har studier observerat att företag med idag låga market-to-book och P/E-tal ofta uppvisar höga avkastningar i nästa period och vice versa. Detta skulle kunna ses som ett “bevis” på att Haugens teori stämmer. Men innan du går och slår sönder spargrisen och klickar in på börsen i jakt på ett par riktiga “krisaktier” i förhoppning om att tjäna storkovan, vill jag lyfta att det finns många alternativa tolkningar till dessa empiriska finningar, där den främsta är att den oförväntat höga avkastningen inte är tillräckligt korrigerad för risken (aktier med hög förväntad avkastning är ju på en effektiv och korrekt värderad marknad associerade med höga risker), där låga market-to-book och P/E-tal istället bör ses som indikatorer för hög risk.

Börsbubblor, krascher & panikförsäljning

Börsbubblor skadar ekonomier. Under bubblor stiger aktiekurserna långt över vad de borde handlas för, sett till deras verkliga värde. Detta var precis vad som hände inför den så kallade “dot.com-kraschen” på 1990-talet; partiska analytiker, alltför kreativa och missvisande årsbokslut samt upphausning av det egna företagets aktier skapade en överdriven och irrationell optimism om lönsamhet och tillväxt. Visa beräkningar gick helt enkelt inte ihop. Vid ett tillfälle år 1999 till exempel, tradades en av de mindre amerikanska onlineförsäljarna av flygbiljetter till en aktiekurs som motsvarade ett marknadsvärde lika stort som det sammanlagda värdet på alla USAs flygbolag tillsammans.

Sådana här tendenser kan vidare ses som “bevis” på att marknaden inte är effektiv och att investerare agerar irrationellt. Hade aktiehandlare enbart förlitat sig på korrekt information i sina bedömningar och inte låtit sig förföras av företagens kreativa redovisningsmetoder och alltför optimistiska prognoser hade det aldrig uppstått någon bubbla.

En brant och omotiverad ökning av värde kan inte pågå i oändlighet. När bubblan krackelerar och priserna börjar sjunka tolkar investerare det som att något inte står rätt till. När väl denna tanke väckts kan smällen komma både hårt och snabbt, för när det väl börjar snurra blir det svårt skapa kontroll. Bubblor fungerar nämligen som kedjebrev. När ett par panikartade investerare anar oråd sprider sig oron som ringar på vattnet till andra investerare. Dessa börjar göra en massa spekulativa antaganden och måla upp worst-case scenarion som de i sin tur sprider vidare till resten av finansmarknaden.

Vid bubblor kan aktiepriser även bli nedvärderade, istället för uppblåsta. Det är precis vad som skedde under oljepriskraschen på 1970-talet.

Risker för ny finanskris

De senaste åren har hussituationen i Sverige med dess brant stigande priser gett upphov till oro och spekulationer om att vi är mitt uppe i en bostadsbubbla. Det historiskt låga ränteläget har gjort det mycket attraktivt att låna pengar och bara under det sista kvartalet år 2015 ökade svenska hushålls upplåning (netto) med 64 miljarder. Detta är naturligtvis oroande om man tänker på vad konsekvenserna blir för denna höga skuldsättning ifall värdet på bostäderna sedan börjar falla på samma sätt som aktierna under en finanskris.

Är finansiella institut efter den senaste finanskrisen 2008 mer lyhörda och bättre rustade för nya krascher? Ett utmärkande kännetecken för finanskriser är att investerare blir rädda och försöker sälja av sina (olönsamma) investeringar. När hela marknaden agerar på det sättet uppstår en likviditetsbrist, brist på köpare helt enkelt. I och med att finanskriser alltså ofta präglas av låg likviditet ligger det nära till hands att anta att investerare som upplevt den senaste finanskrisen och tagit lärdom av denna, numer i högre utsträckning tar en akties likviditet i beaktande. Så, har marknaden blivit klokare?

I fjol intervjuade jag ett flertal inflytelserika professionella investerare på den svenska aktiemarknaden om deras syn på risken för framtida finanskriser. Gemensamt för dem alla var att de var så gott som säkra på att en ny omfattande kris skulle uppstå under de kommande fem åren, där en minskning av det totala börsvärdet på över -25% inte var en främmande tanke.

Samtliga av de intervjuade ansåg även att varje större nedgång på börsen visar vikten av att ha likvida (lättavsålda) tillgångar. Därför var det mycket förvånande att samtliga av dem samtidigt medgav att deras investeringsbeteende inte förändrats över huvud taget sedan krisen 2008. Såhär svarade en representant för en av Sveriges största svenska porföljförvaltare på frågan om de tog större hänsyn till aktiers likviditet idag:

“Egentligen inte. Vi har varit med om fler bubblor & efterföljande likviditetstorka. Precis efter krisen förändrades preferenserna för likviditet men nu är all försiktighet kastad för vinden. Man brukar glömma bort det när det går bättre.”

I och med finanskrisen 2008 kritiserades många finansiella institutioner för att ha en alltför stor riskaptit, det vill säga vara villiga att anta en mycket hög riksnivå i syfte att nå sina mål. Efter finanskrisen har det införts mycket nya regler hos finansiella institutioner för att dämpa omfattningen av framtida kriser. Strängare kapitalkrav- att ha mer pengar tillgängligt och alltså en större säkerhetsbuffert- för bankerna är ett exempel på detta. Vidare har kraven skärpts gentemot företagen på bättre genomlysning och revision. På bostadsmarknaden har liknande reformer börjat införas i syfte att hämma potentiella bubblor. Amorteringskrav och skuldkvotstak är två exempel.

Men kan man verkligen vidta åtgärder för att skydda sig mot framtida kriser? Införs dessa nya aktioner i tid? Problemet med bubblor och de efterföljande krascherna är just att de ofta är oförutsägbara. Som tidigare nämnt kan man införa försiktighetsåtgärder såsom att beakta aktielikviditeten och öka sin kapitalbuffert. Kritiker till de utökade försiktighetsåtgärderna menar att det ökade kravet på tidskrävande rutinkontroller och byråkrati, leder till att företagen varken får tid eller ork över till att se “the big picture” och snappa upp de verkliga varningstecken på att nya kriser står för dörren.

De standardiserade processerna kanske får oss att undvika att upprepa gamla misstag, men fungerar för det inte nödvändigtvis som en varningsklocka för kommande risker och faror?


> Jämför aktiemäklare här och hitta den som passar just dig